28 maj 2015

puccinis sagoopera 

Köp-biljett

operakompaniet i stockholm

Medverkande se även fliken Operakompaniet

handlingen

Librettot är baserat på en gammal saga från Främre Orienten om den grymma prinsessan Turandot. Från fjärran länder kommer friare som vill gifta sig med prinsessan. För att få hennes hand måste de svara rätt på Turandots tre gåtor. Besvaras de fel ska de enligt lagen halshuggas. Lagen har Turandot skapat som en hämnd för hennes föregångare prinsessan Lao-Ling, som blivit bortförd av en främling under ett pågående krig.

Prins Calaf befinner sig i Peking och under en avrättning får han se den gudomligt vackra prinsessan Turandot och blir förälskad. Trots varningar antar han utmaningen. Calaf svarar rätt på de tre gåtorna men Turandot ber sin fader att slippa gifta sig med den okände prinsen.

Calaf vill inte äkta prinsessan mot hennes vilja och ger henne därför en motgåta. Om Turandot kan säga hans namn vid gryningen skall hon bli befriad från sin ed och han skall självmant gå i döden.
Alla i staden måste söka namnet på den okände prinsen. De får till slut tag i Timur och Liu, som är de enda som känner till Calafs namn. Liu vägrar att tala. Inte ens under tortyr vill hon avslöja prinsens namn. Hon förklarar för Turandot att det är kärleken till Calaf som driver henne till tystnad. För att bevisa detta tar hon sitt eget liv.

Turandot grips av vrede. Kan verkligen kärleken vara så stor? Hon inser att kärleken är stor, men aldrig kommer att träffa henne. Under slutscenen avslöjar till slut Calaf sitt namn för Turandot efter det att han har kysst henne. Nu vilar hans öde i hennes händer. Skall hon avslöja hans namn och låta honom dö eller kommer hennes kärlek till honom att vinna? Turandot inser att hon är förlorad i kärlek. Turandot symboliserar den från början kompromisslösa kvinnan som i slutändan böjer sig för kärleken.

om turandot

Turandot blev Giacomo Puccinis (1858 -1924) sista och oavslutade opera. Efter nio operor och vid 60 års ålder var han Italiens mest kända operakompositör, men hade inte komponerat något på tre år, då han plötsligt ville skapa ett sagospel. Hans librettist Giuseppe Adami sammanförde honom med skriftställaren Renato Simoni, som forskat i commedia dell-arte-författaren Carlo Gozzi, och hans sagospel Turandot. Det blev sedan dessa tre herrar – Adami, Simoni och Puccini – som tillsammans skulle skapa en av 1900-talets mest populära operor. Gozzi hade byggt sitt sagospel 1762 på en persisk saga, som han placerat i kinesisk miljö. Åtskilliga gånger ändrade man i den övergripande strukturen. Det tillkom då de komiska ministrarna Ping, Pang och Pong. Dessa medlöpare, som sörjer det gamla Kina, har sitt ursprung i commedia dell’arte-figurerna från Gozzis sagospel. Men figurerna gjordes mindre individuella och mer ”kinesiska”. Och det humoristiska var inte Puccini främmande.

Slavinnan Liu har betydligt större likheter med hans tidigare operahjältinnor än titelrollen, skapad med utgångspunkt från Turandots slavinna Adelma i Gozzis pjäs, som där var mer beräknande och kallhamrad än Liù. Puccini ville som bekant få sin publik att gråta. Ju mer tortyr, psykisk eller fysisk, desto fler tårar i publiken. Men i fallet Liù finns också ett starkt biografiskt motiv, som gjorde att maestron kunde ladda de scener ytterligare där en kvinna torterar en annan psykiskt eller fysiskt. Att Puccini var svår på kvinnor var ingen hemlighet, inte heller för hans hustru Elvira. Hon anklagade deras kammarjungfru Doria upprepade gånger för att ha en hemlig kärleksaffär med Puccini, hon spionerade på dem och till sist (1909) tog den arma flickan sitt liv genom gift. Vid obduceringen visade hon sig vara oskuld.

Puccini blev aldrig fri från bilden av den olyckliga Doria. Det är lätt att se Elvira bakom prinsessan Turandot, som utan känslorörelse åser Liùs tortyr och självmord. Lika kall hade Elvira förhållit sig inför de tragiska händelserna i det egna hushållet. Den hängivna, älskande och självuppoffrande slavinnan Liù blev Puccinis vackraste och mest gripande sätt att be flickan om förlåtelse – han målade av henne i ord och ton.

Samtidigt förde Liùs dödsscen in Puccini i en återvändsgränd. Han ville foga in scenen i händelseförloppet så att slavinnans självuppoffrande kärlek får Turandot att slutligen tina upp och lära sig vad äkta kärlek är. Men hur går man vidare efter den tragiska dödsscenen? Denna musikdramatiska nöt lyckades Puccini aldrig lösa. Han refuserade minst fem olika textförslag. När det sjätte utkastet äntligen vann hans gillande, hade han lagts in vid en klinik i Bryssel för operation av cancer i munhålan. Han dukade under för en hjärtattack kort efter. Premiären under ledning av dirigenten Arturo Toscanini på La Scala i Milano fick skjutas upp. Det blev till slut tonsättaren Franco Alfano som fick uppdraget göra färdigt slutscenen. Det som Puccini lämnat efter sig var några av Calafs repliker, men det var Turandots förvandling från frigid isprinsessa till älskande kvinna som han hade haft svårast att skildra. Alfano arbetade snabbt och hårt, men vann inte Toscaninis gillande. Dirigenten tvingade honom att stryka ned scenen med mer än hundra takter. På senare tid har hans längre slut spelats i olika sammanhang, och de flesta är överens om att det gör såväl Puccini som Alfano större rättvisa. Urpremiären gick av stapeln 1926 på La Scala. Efter att Liùs begravningskör försvunnit på avstånd lade Toscanini ned taktpinnen och vände sig till publiken med orden ”Här dog mästaren”, varpå föreställningen avbröts. En röst i publiken ropade ”Viva Puccini!” varpå tårarna lär ha runnit nedför kinderna på åhörarna.

Enligt vissa källor ska operan sedan inte ha uppförts med Alfano-slutet förrän nästa dirigent tillträtt pulten. Framgången blev oerhörd, och verket spred sig snabbt över kontinenten, i samtliga fall med den kortare finalen. Till Stockholm kom den redan året därpå. Turandot är en av Puccinis mest spelade operor. Den exotiska inramningen inbjöd Puccini till att använda pentatonik med inslag av bitonalitet och polytonalitet, d v s att två eller flera tonarter används samtidigt. Men musiken har också stor spännvidd; vid sidan av de mer modernistiska inslagen finns traditionellt melodiösa arior – tex Calafs ”Nessun dorma”, styckets verkliga hit. Turandot är Puccinis enda riktigt stora köropera.

Och om Liù är en typisk Puccinihjältinna, så är titelrollen totalt väsensskild från hans övriga kvinnoroller. Det märks att Puccini såg det som en spännande utmaning att skapa något nytt. Turandots öppnar faktiskt inte munnen förrän efter halva operan – men det hon har att sjunga hör till det mest dramatiska och krävande av alla italienska sopranroller. Tidvis har det funnits mycket få uttolkerskor, och efter urpremiärens Rosa Raisa bör nämnas Eva Turner och vår egen Birgit Nilsson. För henne var det närmast lustfyllt att sjunga Puccinis mest fruktade sopranroll.

MEDVERKANDE:

HANNE KIRKERUD sopran

Debuterade på Kungl. Operan som Despina i Mozartoperan Cosi fan tutte. Ubildning vid Musikkonservatoriet ( Griegakademiet) i Bergen, Operastudio 67 och Operahögskolan i Stockholm. Sångstudier för Birgit Nilsson.

Pristagare i Mozarteums internationella sångtävling.

Har sedan dess varit solist vid ett otal opera-operett- och musikalföreställningar, bland annat vid Drottningholms Slottsteater, Oscarsteatern och Ystadoperan, samt konserter i Sverige, Norge, Österrike och England, och TV och radio i flera länder.

Några roller: Wagner: Valkyrian: Brünnhilde och Sieglinde,  Humperdinck: Häxan och Mamman i Hans och Greta , Purcell: Dido och Aeneas: Dido, Rossini: Barberaren i Sevilla: Rosina, Lehár: Glada Änkan: Hannah Glavari, Sommaren 2014 Emilia i Verdioperan Othello på Steninge Slott i juli och på Dala Floda Operafestival.

B. Edlund, Sydsvenskan : …ett rekorderligt kvinns med rivande humör! HK förfogar över befriande temperament och stor, stingande stämprakt!

G. Åhlén, SvD: Väldig sångaptit och härligt kroppsspråk .

ELISABET WALLSTRÖM  Sopran

Utbildad vid Operahögskolan i Stockholm, sångstudier för hovsångerskan Hjördis Schymberg, Anna Sims London.
Engagemang: Malmö stadsteater, Folkoperan, Stockholms operettensemble, Operan i Oberhausen och Münster, Alte Oper in Frankfurt, Operapelago, Opera con Grazia m.fl.

Några roller: G. Puccini: Madame Butterfly, Gilda i Rigoletto, Adele i Läderlappen,  Zerlina i Don Giovanni, Sieglinde i Valkyrian, Sommaren 2014 Desdemona i Verdioperan Othello på Steninge Slott i juli och på Dala Floda Operafestival.

DN: ” Puccinis åldrande geischa har blivit ung på nytt och utstrålar en blommande fräschör, hon kom emot oss med oavvislig värdighet och den sortens hängivenhet man tar emot som en gåva, ett pärlband av självlysande ögonblick”.

BENGT GUSTAFSSON Tenor

Är utbildad vid Musikhögskolan i Stockholm, Operastudio-67 och Operahögskolan Stockholm. Debut som Mark i Midsummer Marriage av M. Tippett på Cirkus i Stockholm.

Några roller: Hertigen i Rigoletto, Calaf i Turandot, Hoffman i Hoffmans Äventyr, Eisenstein i Läderlappen av Strauss och Rodolphe i La Bohème. Siegmund i Valkyrian m.fl.

Engagemang: Kungliga Operan, Folkoperan, Norrlandsoperan, Staathstheater Braunschweig, Ystadoperan, Stockholms Operettensemble m.fl.

Västerbottenkuriren: ”En strålande insats…välsjungande tenor sprudlar av energi.. överrumplande Don Juan, avverkande kvinnor på löpande band.. kroppsspråk lika förföriskt som hans stämma!”

TORD WALLSTRÖM Baryton

Utbildning: Operastudio 67, Musikhögskolans solosånglinje och Operahögskolan i Stockholm.

Debut: Kungliga Operan i Stockholm Figaro i Rossinis Barberaren i Sevilla 1980.
Engagemang: 1988-2008 fast engagerad vid Kungliga Operan Stockholm, Drottningholms Slottsteater, Folkoperan, Stora Teatern i Göteborg, Operan i Gelsenkirchen, Essen, Bonn, Saarbrucken, Bolsjojteatern i Moskva , Det Kongelige i Köpenhavn, Savonlinna, Beijing, m.fl.

Några roller: Telramund i Lohengrin, Klingsor i Parsifal, Wotan i Rhenguldet och Valkyrian, Mandryka i Arabella, Jochanaan i Salome. Scarpia i Tosca m.fl.

Opernwelt: ”En baryton i Nobelklass. Den svenske barytonen Tord Wallström är på god väg att bli ett internationellt namn.”

MICHAEL SCHMIDBERGER  Bas

Studier Operahögskolan i Göteborg

Engagemang: Kungliga Operan i Stockholm, Operan i Dortmund, Göterborgsoperan, Värmlandsoperan, Folkoperan, Södertäljeoperan, Dalhalla, Opera på Skären, m.fl.

Roller: Ramfis, Kungen i Aida, Sparafucile i Rigoletto, Timur i Turandot, Oroveso i Norma, Padre Guardiano i Ödets Makt, Alvise Badoero i La Gioconda samt Stromminger, Pedone i La Wally, Silva i Ernani och Zaccaria i Nabucco, Sarastro och Talaren i Trollflöjten, Fasolt i Rhenguldet, Hunding i Valkyrian, roller i La Bohème, Carmen, La fanciulla del West, Lohengrin, Spader Dam, Andrea Chénier och Parsifal  m.fl

Mottog 2003 Svenska Wagnersällskapets pris.

ROLF SCHMIDTKE tenor

Utbildad vid Operahögskolan i Stockholm, sångstudier för Gino Bechi Florens. Debut på Kungliga Operan i Puccinis ”Gianni Schicchi”.

Engagemang på Norrlandsoperan i ”Barberaren i Sevilla” samt i fria grupper som Opera Viva, vokalensemblen Convoce, ”coOPERAtion”, Operanova.se med roller som i ”Folk och rövare i Kamomilla Stad”, ”Värmlänningarna” med bl.a. turné i USA, vikingasångspelet ”Inga i Snottsta”, Leicester i Maria Stuarda, titelrollen i Roberto Devereux, 3 Tudor Queens, tenorsolist Mendelssons ”Hear my prayer”.

ANDERS WADENBERG  pianist

Anders Wadenberg är en uppskattad pianist som har arbetat med många av de främsta sångarna iSverige. Anders är känd för sitt musikaliska och följsamma pianospel. Under sina många år på Operaskolan i Stockholm har han varit med att utbilda de främsta sångarna i Sverige.

ANDERS-PER JONSSON dirigent

Anders-Per Jonsson har studerat dirigering för Eric Ericson, Siegfried Nauman samt Jorma Panula, samarbetat med regissörer som Bengt Peterson, Torbjörn Liljequist, Gunnel Bergström samt Sandor Györbiro, gjort uppsättningar i Vadstena, Malmö, Holland och Italien samt Stockholm. Samarbetade i många år med Drottningsholms Barockensemble.